Mia!

Mia!

Nu är det ett dygn sen du lämnade mig!
Det är nu jag ska vara tacksam för allt…men jag saknar dej mer än jag kan vara tacksam! Hur kan jag vara tacksam för att min syster,bästa vän mitt allt har dött…jag kände dej i går visst var det du ?!
Du smekte mina söndergråtna kinder å nacke…jag kände din närvaro , det var du lr hur. Tommy kände dej åxå …måste vart så!
Att du inte kommer att finnas här hos oss dödar mej långsamt, du var allt å mkt mer! Det vet du ju …jag vet att du tycker synd om mej , för hade det vart jag som lämnat mej hade du vart likadan…du vet ju själv när vi har pratat om att det enda som verkligen skulle ta ”död” på dig lr mej skulle vara att den ena av oss dog.. Du gjorde det du aldrig skulle göra..du försvann och jag kan inte leva utan dej…inte andas…
Fan va jag saknar dej ….du e ju min alldeles egna jävla bitterhagga… Mia jag kan inte Nu Mia ! Jag skriver om en stund!
Kärlek

This entry was posted in Du. Bookmark the permalink.

Comments are closed.