Jag och Mia

Jag och Mia

mia.jpg
Nu har det gått åtta dagar sen du du dog …för varje dag som går så förändras jag ..tomheten äter upp mej, det har aldrig nånsin under våran historia gått mer än en vecka utan att vi pratat och då har det gått lång tid föratt vara oss , då har du dessutom jobbat i annat land!
Jag och Tommy bjöd upp din mor på middag i dag , tror hon behöver komma hemiffrån och inte bara sitta hemma!
Och du behöver inte oroa dej , jag kommer alltid att finnas för henne – det vet du!
Hon ser en del av dej i mej…men så säger iof alla ju om oss att dom alltid sett den ena av oss i den andra osv..
Skönt då kanske lite av dej finns hos mej, lr ja det gör den ju!
*KÄRLEK*
Din mor å jag skulle åkt till sjukhuset å fått se dej i morn men vi ska inte göra det förräns på ons-tors efter att vi pratat med Fonus…
Jag inser iaf att jag aldrig mer kan kolla på Madagaskar…aldrig..!
allting kommer att förändras nu …det har det redan gjort , jag pratar inte ens i telefon med nån, har ingen lust …det är bara dej jag vill prata med..Min Ängel!
Jag känner ingen livslust ..för utan dej så finns det inget livs ingivande alls..
Folk säger det kommer ljusare tider , det kommer ta tid men du kommer att må bättre…jag vet inte det ja.
Fan Mia du har ju inte ens träffat Morfar och Berit än, vi skulle ju åka till familjehuset på Orust i sommar…tänk att vi så ofta sa det att vi som känt varandra så länge å ändå har du aldrig träffat dom, vi hade dessutom bestämt att du och jag själva skulle åka till Morfar och fira 17 maj , för det har du ju aldrig upplevt och det e nåt extra!
Alla våra planer …allting bara maler och maler…det känns inte som att nån förstår hur jag mår.
Varför kunde detta inte bara vara det mest sjuka skämt…jag skulle förvisso bitchslappa dej å smiska upp dej ..men fan då skulle du ju iaf vara här med mej! Du och jag mot resten av packet som vi alltid sagt.
Vi skulle ju sitta där i 50 års ålders sitta å sippa Fehrnet Brancha med alla våra hundratals katter å bittra över livet å alla som kan ”dra åt helvete”….Nu får jag ju sitta där själv..
Det känns som att det e så mkt bättre för många här i sin sorg (hemma) och för mej växer det bara för var dag som går!….
Jag har iaf bestämt mej för att skriva in mej på Humlegårdens rehab , för jag vet att du kommer efter mej med blåslampa om jag inte åker dit! Du skulle ju följt med, sovit där….Nu känns inte sånt lika viktigt längre för jag kan inget uppleva med dej eller berätta för dej.
Jag sitter frenetiskt å pratar med dej varje dag, skriver dagbok här och förhand , men hör du mej ? Ser du ??
det som gör mej galen att jag inte vet om du ens kan höra och se från där du är ?!….Du gav mej två tecken innan helgen…men snälla nåt mer!
Nu kan jag bara fantisera och hoppas…
Vi hörs i morn hjärtat! Allways Terran & Mitcha! Like the old days!
” AINT NO SUNSHINE WHEN SHES GONE ”

This entry was posted in Du. Bookmark the permalink.

Comments are closed.